Punkbandet Dosmer har redan gjort sig ett namn inom punkscenen i huvudstaden, efter att de bara har spelat i två år. Två av medlemmarna går sitt sista år på Fryshuset gymnasium här i Hammarby Sjöstad och har skapat en större fanbase på gymnasieskolan.
DOSMER har spelat på punkscenen i två år nu och det som sticker ut, förutom deras musik, är deras energi på scen och deras mellanprat som inte är sig likt andra punkbands. Dosmer består av Love Patriksson på trummor/sång, August Helsing på sång/bas och Noah Lahti på gitarr/sång, både Love och Noah går sitt sista år på Fryshuset gymnasium.
– Vi ger så extremt mycket och då får man tillbaks, säger August. Jag har också hört många prata om att vi snackar mycket mer än dom flesta punkbanden. Jag tycker det är mer kul och vi hinner med mycket musik på tiden ändå.
– Jag tycker det är skönt med våra snack, då kan vi vara lite mer allvarliga på ett sätt vi inte kan i låtarna, även om vi har många låtar som är seriösa, säger Love. Det är viktigt att ta upp såna saker som många band och många andra inte vågar ta upp.
– Jag tror man får energi genom att ta upp saker som både vi och publiken är arga över, fortsätter August. Det är hälsosamt att punkare får släppa ut aggression på ett hälsosamt sätt i moshpiten och skrika ut allt sitt hat.
– Men vi går vår egna väg, och tänker inte be om ursäkt för det, säger Love.
Energin på spelningarna och den trygga miljön inom bandet är viktig för Dosmer.
– Det är en trygg miljö, både på scen och av scen. på ett sätt som jag inte har sett i nåt annat band jag har lirat i, säger Love.
– Vi hade det som inställning när vi började, säger Noah. Vi är seriösa men vi är också väldigt oseriöst, på ett bra sätt.
– Vissa människor som man har sett komma tidigare påtända och fulla till spelningarna, som har blivit utkastade, som har varit farliga mot både sig själva och andra, säger August. Det är fint att kunna ta del av en scen nu där dom som kommer på spelningar är rena. Dom beter sig, är snälla mot varandra och tar hand om varandra. Det är så extremt vackert att få se det och få ta del av en sån scenen. Det är viktigt att man som sångare tar ett ansvar att ta hand om publiken och när det händer nåt måste man stanna.
Deras första EP “Låtarna ingen bad om” spelades in på bara två dagar och släpptes i januari.
– Vi spelade in allt i en studio på Demo i Danderyd, sen skickade vi det till Miles Martin, gitarristen i Devil’s Cigarette, säger Love. Efter sommarlovet dubbade vi några gitarrspår, så själva inspelningsprocessen gick ganska snabbt. Vi är inte världens petigaste i att det ska låta ”perfekt” och jag tycker det finns en mänsklig faktor där jag vill ha lite live känsla i det hela.
– Det är coolt att få ha gjort den processen nästan helt själva, säger August. Vi har ju inte heller suttit och kört en slask och sen kört våra individuella instrument. Nej, vi kör bara i band.
– Det är också kul att ha nånting ute som folk kan lyssna på, för det var verkligen efter varje gig ”Kommer ni på Spotify nu?”, lägger Noah till.
När bandet skriver låtar kan processen både vara väldigt grundad men även helt spontan på ett rep.
– Första låten vi skrev, “Bit ihop”, är ett praktexempel för den satte vi verkligen med tillsammans, säger Love. Mitt go to när jag skriver texter är att ta nånting som gör mig arg eller som jag tycker är dumt, och dumma ner det till en sån löjlig nivå. “Foliehatt” eller “Smaka på sulan” är två låtar där jag bara överdriver på nånting jag tycker är dumt.
– Vi försöker också få alla våra låtar att inte låta som varandra, säger Noah. Så det inte blir på en spelning att de tre första låtarna låter exakt samma så man glömmer bort dom.
– Den andra processen är att jag hoppar på trumsetet, Noah spelar en random ackordföljd och Love har någon text redo, lägger August till. Det är verkligen spontant. De roligaste med det spontana är att i många av fall glömmer vi att skriva ner vad vi gjorde eller spela in det. Vi bara sitter där sen, det här var en sån jävla bra låt, vänta hur gick den? Men många låttexter vi skriver numera har mindre att göra med ilska utan mer om samhällsprocessen. “Norrtälje” och “Trött” handlar mycket om att må piss av att samhället suger.
Punkscenen och ungdomskulturen är viktig att värna om i samhället.
– Jag tycker det är viktigt att punkscenen finns, säger August. Det är väldigt bra för ungdomar, det är nyttigt och hälsosamt för dem att komma och träffa andra genom musiken. Vi punkare är bara en vänlig skara ungdomar som vill komma till ett varmt ställe och lyssna på musik tillsammans och ha det bra. Vi är inte farliga, vi är inte läskiga, eller kanske lite läskiga.
– Det är också punk- och rockscenen som håller igång fritidsgårdarna, säger Love. Jag har en polare, Rebecca, som verkligen brinner för fritidsgårdarna. Hon har fått mig att brinna för det också och det har blivit något av det viktigaste för mig. Jag kommer alltid stötta idéer som har ungdomars intresse i första hand.
– Problemet är att om man inte värnar om kultur för ungdomar och platser för ungdomar så kommer det bli kaos, lägger August till. Vi ser redan hur struligt det är när man inte satsar på ungdomar. Nu är det sprängningar i förorterna varje enda dag, det är kaos.
Ungdomskulturen är viktig och man måste satsas på den, men enligt Dosmer vill inte politikerna satsa på den.
– Vi har en låt som handlar om att satsa på unga, men jag har börjat skriva om den lite, säger Love. Den har en textrad som summerar det: ”Kulturen är nåt vi ska värna men bara om dom kan tjäna”. Den vill jag göra till refräng.
– Jag har också varit utstött, aldrig passat in och alltid varit “den konstiga”, säger August. Sen hittar man människor som har samma upplevelse och inser att vi inte är konstiga, vi har haft problem och varit missförstådda, vi har inte passat in i den formen som man ska ha i skolan. Vi hittar varandra och vi värnar om varandra och det tycker jag är fint. Det är jättecoolt att få komma upp på scenen och va sig själv fullt ut. Där är det helt okej att klä sig som man vill, man får dansa, sjunga om saker som ligger nära hjärtat, uttrycka sig som man vill. Ungdomar som faktiskt får känna känslor, och får uttrycka sina känslor blir bemötta av en publik som känner samma, Det tycker jag är jättefint. Det jag vill få fram i den här intervjun är att man måste värna om punkkulturen, ungdomskulturen och platser för unga, för det är viktigt för samhället.
Text & bild: Lian Lejonwinter, Fryshusets gymnasium